Det som inte dödar, det härdar.
Det är väldigt svårt att ändra på sin livsstil. Från att ha varit en sån som aldrig tänkt på vad jag stoppat i mig, till att gå till att hela tiden tänka på vad som är "tillåtet" och "förbjudet". Fast egentligen så tror jag inte på att ha regler för vad man får och inte får äta. Istället så tror jag på att dra ner på sina behov. Jag behöver inte allt godis, men jag vill ha. Och jag låter min vilja styra över mig hela tiden. Det är svårt att ändra på sig, på sitt sätt att se på saker. Och visst går det jävligt tungt vissa dagar men jag har gett mig fan på att klara det här. För jag vill må bra, och det gör jag inte nu. Jag vill slippa ångesten som jag har över att behöva visa mig inför annat folk.
Jag tröstäter ofta. Speciellt när jag är sur och ledsen. Jag är en sån som vill leva efter mina egna regler och hatar att måsta följa andra. Samtidigt är jag svag och följer bara med strömmen, rädd för att uttrycka mig och vara den jag vill vara. Men det är då jag mår som värst också. På något sätt så hänger allting ihop. Det är något som har satt igång cirkeln och kan man inte ta sig ur den så är det svårt att göra förändringar.
Under hösten/vintern har jag haft ett helvete med mig själv. Jag har inte velat vad jag vill, jag har sårat, jag har gråtit, varit arg. Stängt i mig själv i ett skal som nästan drog med mig ner. Jag har svårt att berätta om det jag har gjort, för jag vet att det finns dom som dömmer mig. Fast såna kommer man aldrig ifrån, de finns överallt. Det är så jävla svårt.
Och som jag fått kämpa, övertala, förklara mig, gråta, vara arg, vilja ge upp allt. Men det var det värt såhär i slutändan för här står vi nu, starkare än någonsin.
And folks, don't never ever lie. Stå för ditt misstag och ta skiten för den. Istället för att få någon annan att må bra av en lögn.
Oj, vilket inlägg det här blev. Lite hoppigt och så. Men vad gör det? Livet är inte uppradat så att man alltid ska förstå. Ni får gärna skriva lite respons också. Kul att höra vad ni andra tycker om livets upp- och nergångar. Och hur ni tar er ur dom.
Jag tröstäter ofta. Speciellt när jag är sur och ledsen. Jag är en sån som vill leva efter mina egna regler och hatar att måsta följa andra. Samtidigt är jag svag och följer bara med strömmen, rädd för att uttrycka mig och vara den jag vill vara. Men det är då jag mår som värst också. På något sätt så hänger allting ihop. Det är något som har satt igång cirkeln och kan man inte ta sig ur den så är det svårt att göra förändringar.
Under hösten/vintern har jag haft ett helvete med mig själv. Jag har inte velat vad jag vill, jag har sårat, jag har gråtit, varit arg. Stängt i mig själv i ett skal som nästan drog med mig ner. Jag har svårt att berätta om det jag har gjort, för jag vet att det finns dom som dömmer mig. Fast såna kommer man aldrig ifrån, de finns överallt. Det är så jävla svårt.
Och som jag fått kämpa, övertala, förklara mig, gråta, vara arg, vilja ge upp allt. Men det var det värt såhär i slutändan för här står vi nu, starkare än någonsin.
And folks, don't never ever lie. Stå för ditt misstag och ta skiten för den. Istället för att få någon annan att må bra av en lögn.
Oj, vilket inlägg det här blev. Lite hoppigt och så. Men vad gör det? Livet är inte uppradat så att man alltid ska förstå. Ni får gärna skriva lite respons också. Kul att höra vad ni andra tycker om livets upp- och nergångar. Och hur ni tar er ur dom.
Kommentarer
Postat av: FowZie - Felicia Aulén
Delta i stjärnjakten du med! Visst du vinner inte några tillfredsställelser, men kanske något du kan glädja sig åt!
- läs mer på bloggen! :)
Postat av: Alexandra
fin blogg! :)
Trackback
